Har hunnit förvärvsarbeta
en hel del och vet nog
vad stress är
Men har för många fina
erbjudanden som tränger sig på från alla håll
– Hur ska jag hålla fast vid min kreativa frihet liksom?
Bor i stan men älskar landet
Ja om somrarna
Det skulle ju vara drömmen
att flytta ut till landet
kanske skärgården
eller en holme eller
nåt
Lever ett rikligt sexliv
Det är vanligt att vara sexuell
Man måste absolut inte vara det men man
ska nog vara
det
Behärskar flera språk och vill lära sig fler inte
för att få fler poäng till examen eller
bättre konkurrenskraft på
arbetsmarknaden
utan för att det finns så många vänner i Paris
eller Berlin att resa till
Har olika relationer
till människor
Till olika människor också eller
så att det blir mera situationsbundet mera
– situationsrelationer
Har kalendern fullspäckad och hinner inte
med någonting alls
Hobbyn: brunsch, resor, läsecirklar
Vi kan ses efter maj
kanske?
Har ett stort socialt nätverk
Har allt mindre
tid
att höra av sig
Men hänger nog för det mesta online
Det där med sexet
Nu är det ju så att
man kan ha ihop det med flera på en gång
eller parallellt menar jag
eller – varför inte på en gång också
Och råkar en långvarig och stadig
sexrelation
vara fallet (just för tillfället alltså)
är det inget vi utgår ifrån att ska hända
Utan vi bara väljer det
varje gång
Gång
gång gång
vilse
rädslor
förtvivlan
gång
gång gång gång
underbart
– Oj Gud vad det är.. Ja!
Är jätte intresserad av asiatiska kulturer
och konflikter och Mellanöstern
Och har alltid velat resa till Sydamerika
Livskris, övergående men jag känner
nog igen en när jag känner en
Helvetes ångest
Det känns så instabilt liksom
mattan skulle dras under fötterna på en
Och man har ju ändå allt nuförtiden
Skrivet av: Jon | 15/03/2010
Den postmoderna generationen
Postat i Uncategorized | Etiketter Dikter, Kultur, Människan, Mångfald, Postmodernt flum, Underhållning
Har läst dina skriverier några gånger nu och känner igen mig i mycket av vad du skriver. Och senast jag läste det blev jag inspirerad till att själv skriva lite i samma banor. Vad som var i skallen just då med tanke på livet. Mycket på gång, för lite på gång, vill avsluta saker och påbörja andra… Livskriser är inte så trevliga men det är kanske via dem som vi inser vad vi vill. Åtminstone delvis.
Skype snart! Ja! Puss o kram!
av: Roh den 20/03/2010
, kl. 00:45
Fina Jon, fint skrivet om ett kanske inte så underbart ämne. Talang har du, mitt i krisen. Jag önskar att den leder till den Förändring som behövs.
Förstår dina känslor och saknar dig härifrån långtbortistan (Indien).
av: Manda den 20/03/2010
, kl. 20:07
Vännen jon tackar för de varma, omsorgsfulla kommentarerna. Skribenten jon vill ändå avfärda hoten om fullständig livskris och andra slutsatser om sig själv; alltså nog är det mina reflektioner, men också iakttagelser och allmänna funderingar (sådär som i kreativt skrivande i allmänhet). Därför poetens egna förtydligande: lever lyckligt och mår bra. Men kul att dela med sig och att väcka känslor. Allt är ju fritt för tolkning. <3
av: Jon den 21/03/2010
, kl. 21:09
Jon – så fint. Nu fick ni en till reguljär läsare!
av: josefine den 01/04/2010
, kl. 08:38
Jepp!
Du glömde nämna eskapism. Sådär sånt som vissa
sysslar med i det fördolda
Som lite målande och skrivande när
man vill stränga ut världen.
Kanske en extremsport.
Vissa kanske till och med spelar rollspel.
av: Vivi den 14/04/2010
, kl. 17:18