Det är tur att vi har så många ungdomar med dålig självkänsla i det här landet. Vem skulle annars gå på ishockey?

Har hunnit förvärvsarbeta

en hel del och vet nog

vad stress är

Men har för många fina

erbjudanden som tränger sig på från alla håll

– Hur ska jag hålla fast vid min kreativa frihet liksom?

Bor i stan men älskar landet

Ja om somrarna

Det skulle ju vara drömmen

att flytta ut till landet

kanske skärgården

eller en holme eller

nåt

Lever ett rikligt sexliv

Det är vanligt att vara sexuell

Man måste absolut inte vara det men man

ska nog vara

det

Behärskar flera språk och vill lära sig fler inte

för att få fler poäng till examen eller

bättre konkurrenskraft på

arbetsmarknaden

utan för att det finns så många vänner i Paris

eller Berlin att resa till

Har olika relationer

till människor

Till olika människor också eller

så att det blir mera situationsbundet mera

– situationsrelationer

Snart i Sudan?

Den här bloggen pendlar väldigt kraftigt från råpolitik till prosaiska utsvävningar. Försök att ha tålamod. Nu är det i alla fall bevisat. Hillary Clinton läser Tre smeder! För vilken annan slutsats kan man dra av att USA nu lättar på sanktionerna mot ett antal skurkstater i syfte att främja demokrati och yttrandefrihet?

Opposition supporters in Iran used social networking sites and services to organise protests after the country’s disputed presidential poll last year.

BBC News

Förstås så är pratet om internetfrihet som en mänsklig rättighet bara halva sanningen. USA har funnit ett enkelt sätt att stöda motståndsrörelser i auktoritära stater. Men beslutet är oberoende välkommet.

Här kan du kika på mitt inlägg från i juni ifjol. Och gör som Hillary, fortsätt läsa Tre Smeder, om du vill ligga ett halvår före din tid.

"Du, vad hette hon nu, den där Holm...?"

- Ja, Holmlund är ju duktig… konstaterar Micke Renberg, medan kameran fångar in en blå-gul tröja med namnet HOLMLÖV i versaler. Det är bronsmatch i OS och intensiteten borde ligga på topp. Det blir liksom helt fel.

100 kg Renberg fortsätter att läsa ur pappret vilka spelare som är att räkna med och ger mer och mer intrycket av en mellanstadieelev som håller föredrag. Det är uppenbart att han inte har någon större koll på damhockey trots sina 14 år inom proffshockeyn.

Foto: kyz (FlickR)

Underskriven skaffade igår en ny iMac åt sig, efter att företrädaren (en iBook anno 2004) oroväckande börjat gnola på sista versen.

Inköpet blev ett litet äventyr, ungefär som i en barnsaga: Huvudpersonen tog sig från ställe till ställe, och nådde efter många moment slutligen fram till målet. Varje etapp innebar nya möten. Vid avhämtningen av första satsen stockasedlar (ett tips till prismedvetna storinköp: vänta till februari och se hur många 10-euroskuponger du lyckas skrapa ihop i din bekantskapskrets) var Den Långväga Släktingens bemötande: ”Inget att tacka för, så länge de går till ett gott ändamål”, pekandes på sin familj av apple-bärbara i olika generationer. När jag efter några krokar äntligen var framme i butiken, fick jag den bästa tänkbara bekräftelse av Hemelektronikexpediten: ”Skulle jag bara ha orkat vänta till februari med att köpa min; men när man måste hänga med i sin tid…”

Apple Inc. har under det senaste decenniet stigit ur skuggorna, från att ha varit en nypa insnöade nördfanatikers dröm om hållbara verktyg, till att lansera ny designelektronik på löpande band.

Svulst.

Där stod han plötsligt. The man, the myth, the legend: tv-avgiftskontrollanten. Jag hade precis klivit ut i trappen med en soppåse i var hand, på väg till gymmet. Vem som helst stelnar ju till.

Den finlandssvenska treenigheten, som är få förunnad.

Gus Casy sjunger om en framtid där finlandssvenskarna är ett utdöende, förtryckt folk i sin egen Pargasa-remsa. Ofta skämtas det hemma hos oss om hur man har blivit ”en dålig finlandssvensk”. Jag har roat skrattat med, men plötsligt blev jag varse om att jag nog faktiskt har drivit minst en sjömil bort från det ljumma plaskandet i dammen (ni vet vilken).

Med en tillbakablick på mina rubriker i livet verkar min bana systematiskt separatistisk: Islossningen började med att jag bojkottade Drakan och valde Nommen. Bytte helt kallt ut Teknologvisan mot Ympäristömuutokset ja politiikka, gick från att sjunga om studentens lyckliga dar till att arbeta för De Gröna värdena. Hittade mig själv tala finska med vänner, och glömde nog med samma bort ett halvdussin kivåga kaverin i gymnasiet. Valde hesari framom husis. Allt detta och mycket mer, utan det minsta dåliga samvete. Mest lättad över min expanderande världsbild bortom de inrutade mönstren.

Igår medan jag hade en timme ledigt på stan, slog mig ändå plötsligt en längtan efter att få hävda mina finlandssvenska kvaliteter.

Just nu sitter någon ekonomikrönikör där ute och gottar sig i sin fyndighet. Varför? Jo, there’s a new acronym in town: PIGS.

PIGS står för Portugal, Italy, Greece, Spain. Och du kommer att få vänja dig vid att den termen dansar runt på tidningarnas sidor ett tag framöver, jag lovar.

Egentligen var det aldrig specifikt meningen att den här bloggen skulle ha tolerans och anti-främlingsfientlighet som bärande teman. Det bara blev så. Förklaringen ligger förstås i oss skribenter, men minst lika mycket i det rådande debattklimatet, speciellt i Finland.

De senaste dagarna har bjudit på två av dom intressantaste medienedslagen i serien, det ena intressant eftersom det spred hatpropaganda i en nästan 30-talistisk anda, det andra eftersom det riktade sin spjutspets åt ett ganska oväntat håll.

What a man.

Att länka till rasistiskt material på nätet ska bli olagligt. Det föreslår en arbetsgrupp i ett betänkande som lämnats in till Finlands justitieminister Tuija Brax.

Vackert tänkt, men hur smart är lagen egentligen? Hbl:s rapportering kanske är bristfällig, för som jag vill förstå det så ska det inte vara möjligt att indirekt, alltså genom att länka, sprida material som man själv står för. Eller är det verkligen så att även rasismmotståndare, eller bara allmänna skeptiker, fråntas rätten att länka till sidor med agiterande innehåll?

Så länge det fortfarande är möjligt så måste man ju passa på. Det finska smörschlagerbandet Mambas musik klingar lite annorlunda i radion på sommarstugan efter ett besök på frontmannen Tero Vaaras hemsida. Det är sällan man ser nån skjuta sig i benet med sån här iver. Men så är ju Vaara också vapenfreak och proklamerad anhängare av NRA.